kommer det att bli bättre/will it be better
Det har nu gått mer än en månad sedan jag kom hem från USA o fortfarande känns det som jag är på samma ruta.. ruta nr 1. Mitt dygn är helt upp o ner. Jag söker jobb på jobb men känns inte som där finns något som kan passa mig. Men jag vet att jag måste ha tålamod..
Ångesten och frustrationen över att jag inte får vara i USA,vara au pair,få vara med de fantastiska människorna man träffade där det suger det suger så otroligt mycket men det som gör mest ont är att innan jag reste hem sa en person som är chef över bolaget jag reste med , att jag skulle kunna få chansen att resa till USA igen om typ 1,2 år och var au pair igen. Men efter att ha pratat med personerna här i Sverige som sitter med i bolaget stämmer inte det vilket gör allt ännu mer frustrerande.
Att varje gång man öppnar snapchat,instagram eller Facebook se en bild från någon som är i USA just nu där jag också skulle varit haft "the time of my life" men så sitter man här .. de gör ont de gör så fruktansvärt ont att inse att jag inte kan få vara där. Men jag antar att om folk kommer över "heartbreaks" så kommer väl jag över detta.. så småning om..
o jag vet alla har dåliga dagar, men med detta ville jag bara ge alla er mina fina läsare en uppdatering hur allt går nu efter USA o att jag inte kommer sluta skriva.
Tack för ni läser o tack till alla som stöttar o finns där för mig.
TO MY ENGLISH READERS
It's now about 1,5 months since I got back to Sweden, and it still feels like I'm on the same track like I was 1 month ago.. , my days are up and down, I search for jobs after jobs but doesn't seems like theres anything that fits me. But I know that I have to be patient..
The anxiety and frustration over not being in USA "living my dream" with all of the wonderful people I met there sucks it truly does. But what hurts most is that before I left USA I got a promise from the people from the organization I traveled with .. that in 1-2 years I could go back to USA and be an au pair again but that was all lies because when I got back to Sweden I got to know that it wasn't possible.
Everytime I open up Facebook,instagram or snapchat I see pictures of people being there , there I also should be but I'm not and it hurts to see.. but I guess if people can get over a "heartbreak" I can get over this eventually. All people have good and bad days and that's what I wanna share with all of my wonderful readers , thanks for being there for me and support me in this, and I will keep writing
Thanks<3/ Tack<3
Ångesten och frustrationen över att jag inte får vara i USA,vara au pair,få vara med de fantastiska människorna man träffade där det suger det suger så otroligt mycket men det som gör mest ont är att innan jag reste hem sa en person som är chef över bolaget jag reste med , att jag skulle kunna få chansen att resa till USA igen om typ 1,2 år och var au pair igen. Men efter att ha pratat med personerna här i Sverige som sitter med i bolaget stämmer inte det vilket gör allt ännu mer frustrerande.
Att varje gång man öppnar snapchat,instagram eller Facebook se en bild från någon som är i USA just nu där jag också skulle varit haft "the time of my life" men så sitter man här .. de gör ont de gör så fruktansvärt ont att inse att jag inte kan få vara där. Men jag antar att om folk kommer över "heartbreaks" så kommer väl jag över detta.. så småning om..
o jag vet alla har dåliga dagar, men med detta ville jag bara ge alla er mina fina läsare en uppdatering hur allt går nu efter USA o att jag inte kommer sluta skriva.
Tack för ni läser o tack till alla som stöttar o finns där för mig.
TO MY ENGLISH READERS
It's now about 1,5 months since I got back to Sweden, and it still feels like I'm on the same track like I was 1 month ago.. , my days are up and down, I search for jobs after jobs but doesn't seems like theres anything that fits me. But I know that I have to be patient..
The anxiety and frustration over not being in USA "living my dream" with all of the wonderful people I met there sucks it truly does. But what hurts most is that before I left USA I got a promise from the people from the organization I traveled with .. that in 1-2 years I could go back to USA and be an au pair again but that was all lies because when I got back to Sweden I got to know that it wasn't possible.
Everytime I open up Facebook,instagram or snapchat I see pictures of people being there , there I also should be but I'm not and it hurts to see.. but I guess if people can get over a "heartbreak" I can get over this eventually. All people have good and bad days and that's what I wanna share with all of my wonderful readers , thanks for being there for me and support me in this, and I will keep writing
Thanks<3/ Tack<3