kajsaaupairnewyork.blogg.se

Hej mina fina läsare och förlåt för den sena uppdateringen

 

Har nu varit hos min host familj i en hel vecka och under denna veckan har de hunnit en hel del både bra och dåliga saker..

 

Jag har kommit till en underbar familj som verkligen är mån om att jag ska mp bra och ha det bra. Efter två nätter i Bronxville följde jag med familjen till deras Lake house 3 timmar ifrån NY underbart fint där de låg vid en sjö där de hade båt o allt otroligt kul. Men kände ganska snabbt att det blev för mycket på en gång, att gå från att komma till en helt ny familj som man ska bo med under ett år o finna sig i deras hus till att man ska resa med dom till en stuga långt iväg där det dessutom skulle bo ännu en familj som var nära till min host familj.. det blev helt enkelt för mycket för mig, jag fick en extrem hemlängtan och mådde inte så bra. Tog sedan ett beslut att jag skulle åka tillbaka till NY för att försöka träffa lite au pair vänner och försöka komma till ro i deras hus. Bussresan tillbaka gick bra och jag sov nästan hela vägen.

 

Jag åkte in till NYC för att mötta upp min danska tjejkompis Sophie för lite shopping o för att skingra alla tankar om hem. När jag är ute med vänner och pratar med andra känns allt okej men så fort jag blir själv kommer hemlängtan över mig som ett mörkt måln och sänker mig till botten. Är just nu inne i en period då jag ofta känner mig ledsen och funderar på att packa mina väskor o åka hem.. det är en tanke som jag inte vill ska bli verklig men som ändå ligger och vilar i mitt huvud. Att åka till USA i ett år är något jag kämpat för så otroligt mycket under nästan ett års tid, o nu är jag här.. vill jag verkligen åka hem då? o ge upp allt jag kämpat för?

 

Alla som varit au pair eller varit iväg från familjen länge vet nog vad jag pratar om för det är inget lätt. Att anpassa sig till ett annat land, en annan kultur, ett annat språk det tar mycket energi från en och framförallt är det då man sakar hem till där man har en trygghet. Just nu saknar jag min familj och vänner så otroligt mycket det är hemskt .. får ont i magen bara jag tänker på de.

 

Lovade mig själv att går de till den gränsen att jag börjar må fysiskt dåligt måste jag ta tag i det , vilket det tyvärr just nu är på väg att bli.. 

 

Det handlar inte om att familjen är dålig verkligen inte de är underbara , tror det handlar om att jag är väldigt hemakär och man saknar tryggheten man alltid haft där, nu är man över atlanten i ett annat land. 

 

MEN jag ger inte upp i första hand så nya tag jag kommer fortsätta kämpa!!

 

Är nu dags att gå ut med en tysk tjejkompis!

 

See You Soon! 

 

 

see you soon!